Det är så svårt att du står mig så nära, men endå är så långt ifrån mig!

Förlåt att jag aldrig finns där, förlåt att jag stöter bort dig!
men det gör så ont att se dig såhär!

Det gör ont varje gång du gör mig besviken, varje gång du aldrig finns där, varje gång jag ringer dig och du är full! Jag vet varför allting blivit såhär, jag vet varför du inte orkar anstränga dig, jag förstår men jag hoppas endå hela tiden att det ska bli bättre! Att du en dag kan bli som förut, att vi kunde göra saker ihop, att jag aldrig mer behövde bli besviken! Jag borde inte förvänta mig så mycket eftersom att jag vet hur det blir men jag slutar aldrig hoppas och det kommer jag aldrig att göra. Jag önskar att allting kunde bli som det var förut, innan allting hände!

jag hoppas varje sekund !